01. FÅGELSKÅDNING

Vilken slags fågelskådare är du?

2019-11-14 13:14 #0 av: Göstage

Egen bild.

Surdegsbagare, hemmabryggare och fågelskådare är alla "av samma skrot och korn" om man skall tro en analyserande iakttagare. Alla ägnar de (vi?) sig nämligen  åt "en modern hobby som bygger på mycket kunskap och individuella upplevelser" hävdar docenten och etnologen Susanne Nyblom Skog, som intresserat sig mer för fågelskådarna än deras studieobjekt.

Tar du del av länkarna får du också veta mer om fågelskådarens underarter stringare, dippare och bongare. Jag måste ta en funderare på i vilken grupp jag själv hör hemma...Funderar

https://nof.birdlife.se/vilken-slags-fagelskadare-ar-du/

https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1031642?programid=412

Stolt medis på Kust & hav iFokus och Fågelskådning iFokus, samt stöttar självklart Debatt iFokus.

Anmäl
2019-11-14 13:52 #1 av: Göstage

Nu har jag själv hunnit lyssna på den andra länken och kan förklara (?) vad de kryptiska titlarna innebär.

En "stringare" är väl fågelskådningens motsvarighet till storfiskaren - den som gärna lägger till lite extra och kanske inte alltid betraktas som särskilt sanningsenlig.

"Bongaren" är artjägaren, som samlar på mesta möjliga sedda arter, "kryss". 

"Dipparen" är den otursförföljde som missat flest "drag", det vill säga utryckningar för att se en sällsynt art. Möter inte sällan de lyckosamma, som beklagande förklarar att den rara fågeln precis givit sig av.

Och var placerar jag mig själv i den floran? Ja, förr var jag väl en rätt behärskad bongare, som kryssade det jag sett men sällan drog på larm. På senare tid, då jag egentligen inte längre är utövande skådare, har jag tidvis blivit raritetsryckare på grund av en bekant som hör hemma i den kategorin och släpat med mig som sällskap. Så paradoxalt nog har jag sett en mängd ovanliga arter sedan jag slutade anstränga mig... 

Helst kallar jag mig "skrivbordsskådare" numera, då jag mest läser på nätet om andras utfärder, och hoppas kunna ta del av sådant de andra tre nyblivna administratörerna/medarbetarna kommer att dela med sig från sina utflykter. 

Stolt medis på Kust & hav iFokus och Fågelskådning iFokus, samt stöttar självklart Debatt iFokus.

Anmäl
2019-11-14 14:07 #2 av: Göstage

På ljudlänken berättar etnologen om vandringshistorier, som om han som fick ett artlarm på mobilen när han var i kyrkan för att gifta sig och drog iväg från brud, präst och församling. 

Där kan jag berätta om en historia som florerade i min ungdom på sextiotalet, men som kanske är glömd nu. Det handlar om en (givetvis)  icke namngiven fågelskådare som älskade örnar, på den tiden  var örnarna mer sällsynta än idag skall sägas. Han ingick i ett litet sammansvetsat gäng av åtelmatare, det vill säga sådana som lade ut griskadaver och liknande för att förse örnarna med giftfri mat på vintern.

När mannen blev svårt sjuk avkrävde han kompisarna att han efter sin bortgång skulle få sluta som örnföda, kanske efter förebild från Nordamerikas indianer, som påstås ha låtit sig läggas upp på ställningar för att upptas av rovfåglarna efter sin död.

Och när den dagen kom uppfyllde kamraterna örnvännens sista önskan - de lade ut honom till örnarna.  Senare anmäldes mannen saknad av sina grannar, men resterna återfanns långt senare, och då förmodade man att asätare med vingar och fyrbenta sådana förtärt den av naturliga orsaker avlidne - båda antagandena var ju helt korrekta.

Berättelsen hörde jag första gången som tjuvlyssnare i ett fågeltorn i Närke, och något sade mig att någon i den gruppen händelsevis själv hade ingått i den edsvurna gruppen.  Fast han var kanske bara en stringare…Skämtar

Stolt medis på Kust & hav iFokus och Fågelskådning iFokus, samt stöttar självklart Debatt iFokus.

Anmäl
2019-11-14 14:35 #3 av: Göstage

För att lugna eventuellt oroliga skall påpekas att det finns alldeles normala fågelskådare också - sådana som hänger ut talgbollar till mesarna och njuter av fågelbesöken, eller har en kikare liggande i bilen på väg till affären ifall det skulle dyka upp någon spännande art efter vägen.

Inte minst ni är välkomna i gänget- för balansens skull...Skrattar

Stolt medis på Kust & hav iFokus och Fågelskådning iFokus, samt stöttar självklart Debatt iFokus.

Anmäl
2019-11-14 14:53 #4 av: kamera0710

Själv har jag svårt att placera mig under någon av dessa etiketter. Kan vara "bongare" när det är ovanliga arter som dyker upp inom rimligt avstånd. (Några exempel på arter jag "dragit på" de senaste åren är: kaspisk pipare, praktejder, tuvsnäppa, sibirisk järnsparv, bronsibis, silkeshäger etc.)

Å andra sidan tröttnar jag heller aldrig på att avnjuta en så vanlig fågel som rödhaken (bilden) när den sitter och sjunger på våren. , 

Ibland kanske jag också är lite dålig på att "njuta av stunden" när jag är ute i markerna och ibland har mer fokus på vad det ska bli för bilder att visa bekantskapskretsen. Där tycker jag dock att det blivit bättre sedan det blivit digitalkameror, där man kan se resultatet direkt i kamerans display.

Anmäl
2019-11-14 15:18 #5 av: kamera0710

Från sörmländska Mörkö i mars 2014, när den första kaspiska piparen i Sverige upptäckts. Det var grovt skattat några hundra personer som kom och gick under de tre timmar jag stod där. Fågeln visade sig väldigt fint. Lite kände jag "så här enkelt får det väl inte vara att kryssa en art som aldrig tidigare rapporterats i Sverige."

Anmäl
2019-11-14 15:34 #6 av: Göstage

#4 Ja, de gånger man kan lossgöra sig från upplevelsestressandet blir det gärna roligare att vara ute i skog och mark. En stunds filosoferande inför en sjungande rödhake är inte det sämsta... (Fin bild!)

#5 Ibland skall man ha tur! Glad

Stolt medis på Kust & hav iFokus och Fågelskådning iFokus, samt stöttar självklart Debatt iFokus.

Anmäl