Talgoxen (parus major) är en av Sveriges vanligaste och mest välkända fågelarter. Den häckar i skogsmark, parker och trädgårdar i större delen av landet. Det svenska beståndet beräknas till omkring 2 - 3 miljoner häckande par. Den häckar gärna i uppsatta holkar i människans närhet.

En kull består vanligen av 6 - 12 ägg. Hos arten har det naturliga urvalet frambringat ett slags ”familjeplanering” i form av ett optimalt antal ägg. Vid en studie flyttades hos ett antal häckande par två ägg från ett bo till ett annat. Hos såväl paren med fler som färre ägg visade sig ungöverlevnaden bli sämre än hos de kontrollkullar där antalet ägg inte ändrades. De par som fick fler ägg fick underviktiga ungar och en del av dessa ungar dog i bohålet, vilket kanske inte är så överraskande. Inte heller att de som berövats ett par ägg fick ut mer välmatade ungar än i kontrollkullarna. Men denna övervikt visade sig också försämra överlevnadsmöjligheterna. Kanske fick de svårare att fly undan när en rovfågel dök upp.

Vid en annan, men likartad, studie sattes ett antal holkar upp i ett skogsområde där arten inte funnits tidigare och där blev det ett annat resultat. Där visade sig nämligen de par som fick ett par extra ägg få ut fler ungar än de orörda kontrollkullarna. Trots att det naturliga urvalet då borde gynna större kullar ökade inte kullstorleken under de 10 år studien pågick. Trolig orsak är, enligt forskarna, en stadig inflyttning av talgoxar från andra områden, där en mindre kullstorlek är mer optimal.

Under häckningen lever talgoxen parvis, även om ”utomäktenskapliga” ungar ofta finns i boet. Om hanen dör kämpar honan vidare. Att resultatet ändå oftast är magert överraskar väl ingen, efter vad som sagts ovan. En hane däremot överger kullen om honan dör.

Talgoxens ungar har heller inte någon medfödd förmåga att skilja på farliga och ofarliga fågelarter i omgivningen. Buruppfödda månadsgamla ungar visade sig reagera likadant på en uppstoppad sparvhök och en uppstoppad rapphöna. Hos lika gamla ungar ute i det fria var det däremot ingen tvekan om vem man ska passa sig för!

Bilden är tagen på Södra Djurgården, där det finns gott om handtama talgoxar (och blåmesar). När man står och matar dem märker man tydligt att de inte är några hamstrare (som exempelvis talltitan) utan när de ätit sig mätta kan de vara som bortblåsta en stund. Efter en halvtimme eller så är de lika ivriga att ta för sig igen!

Källor:

Ottosson m fl. 2012. Fåglarna i Sverige - Antal och förekomst. SOF Halmstad

Ulfstand 2007. Fågelliv – inblickar i 30 nordiska fågelarters levnadssätt