Annons:
Etikettfågelskådning
Läst 3977 ggr
jag2012
2/4/12, 8:52 PM

Fåglar är poesi - vit stork

Att möta en fågelart "live", ute i det fria, är alltid förknippat med en viss stämning. Det är det här som gör fågelmötet så speciellt. Den speciella atmosfären runt fågelmötet kan vara betíngat av årstiden, biotopen eller fågelns karaktär och levnadsvanor. På den här tråden tänkte jag att var och en skulle få berätta om sina egna unika möten med en viss fågelart.

Tänkte själv börja med ett bidrag om den vita storken.

Aldrig hade jag väl trott att en stork skulle dyka upp på en åker i södra Finland en tidig dag i maj. men det var precis vad som hände när jag åter en gång vandrade iväg till min egen lilla fågelsjö i Anjalakoski i sydöstra Finland. Året var 2003.

Den första snabba glimten av den vita storken fick jag nere vid den lilla fågelsjön Rapakivenjärvi. Det var i form en snabb storkliknande silhuett som liksom i ögonvrån snabbt gled förbi över sjön i rikting där jag kom ifrån. Jag funderade inte mera på vad jag sett utan satt min sedvanliga timme vid sjön och antecknade vad jag fick se. Visserligen hade jag haft storken i tankarna, men det verkade alltför otroligt för att vara sant.

När jag så på väg tillbaka till bilen vandrade över järnvägsspåret och in på åkrarna där jag parkerat, så fick jag se något stort och vitt gå och spatsera vid en åkerkant. Jag riktade kikaren mot fågeln och vips hade jag sagobilden i kikaren. Det var en livs levande äkta vit stork. Något förnämt majestätiskt vilade över gestalten som med den stora röda näbben lugnt gick och sökte föda. Storken verkade föga rädd av sig, men säkrast nog smög jag mig in i skogen och närmade mig långsamt. I närmare tio minuter på ett avstånd av hundra meter kunde jag sedan lugnt betrakta storken. Alldeles säkert hade den här individen blåst hit från Estland där de ju som känt häckar. Det var första gången jag såg en stork på våra breddgrader, och det var något magiskt, sagoaktigt över den svartvita storken med de långa röda benen och den dito rödfärgade näbben. Den tycktes så malplacerad i det gråmurriga finska åkerlandskapet. Det var nästan så att man undrade var den hade lagt byltet med barnet i, under tiden som den åt sig tillräckligt fet för att orka flyga tillbaka till sitt sagoland.

Och det var precis vad den sedan gjorde, trött på min närgångenhet.

Snipp, snapp. snut och så var den sagan slut.

Annons:
jag2012
2/5/12, 2:19 PM
#1

Sidensvansar - vinterfåglar

Små silvriga toner hörs en dag i slutet av oktoder, då nattkylan redan gjort att det frusit till is på kärren. Den erfarne fågelskådaren vet vad han ska få se om han vänder på huvudet och tittar upp mot rönnen där ljudet kom ifrån. Så störtar en flock med rundmagade, starstora fåglar iväg med svirrande vingslag och med det karakteristiska lätet, som av isskärvor som faller mot kärrets nyis. Sidensvansarna har anlänt - vintern är snart här.

TinaNordberg
2/5/12, 7:03 PM
#2

Grattis till dina härliga upplevelser.

Tina Nordberg medarbetare:

 Fågelskådning i fokus

 Svamp i fokus

jag2012
2/6/12, 5:38 PM
#3

Salskraken

Det finns väl ingen fågel som är så vacker som salskrakshanen? Att zooma in den fågeln i kikaren är varje gång en lika stor stor konstupplevesle.

Jag minns fortfarande tydligt mitt första möte med salskraken. Det var en tidig vårmorgon i slutet av sjuttiotalet och jag hade börjat gå långa promenader med kikaren och Sigfrids Durangos fågelbok i ryggsäcken på norra Åland, där vi hade vår stuga. Jag hade gått ganska långt genom skogen och kom fram till ett träsk där isen just hade börjat släppa och dimmorna låg täta. Det låg ett salskrakspar i norra ändan av träsket. Den helvita hannen med de svarta sprickorna i fjäderdräkten speglade sig i det mörka lugnvattnet, alldeles som på någon kinesisk målning. Det var med bultande hjärta och med glädjen bubblande i kroppen som jag gick tillbaka hem den gången. Nuförtiden har jag en lerskulptur av en salskrake hemma på spiskransen på vinden.

Lasse_H
2/6/12, 10:43 PM
#4

Jag var ute på en paddeltur i de inre delarna av Idefjorden i N Bohuslän och var på väg in i en vik med mycketr vass. På avstånd hör jag ett märkligt högljutt läte. Kan en svensk fågel låta så, tänkte jag. När jag kom närmare hördes de mest märkliga kraxanden o  gnisslanden omväxlande med fantastiska flöjttoner. Det lät som i en tropisk djungel. Jag kunde studera den på ca 30 m håll o såg att den var ganska stor o beiget brunaktig. Väl hemma letade jag i en fågelbok och hittade så småningom min fågel. Helt säker blev jag när jag även kände igen lätet på en fågelskiva. På Svalan kunde jag se att fågeln bara rapporterats några  gånger i mina trakter. Traktens fågelskådare strömmade till när fyndet väl rapporterats till Svalan. Ja, vilken fågel var det? Kom med gissningar!

jag2012
2/7/12, 4:23 PM
#5

Hmm… Något slag av acrocephalus-sångare måste det ha varit. Men att kunna sången på de där sångarna hör verkligen till fågelskådningens formel 1. Kan inte ha varit rör- eller sävångare om den drog så mycket fågelskådare, och knappast heller kärrsångare.

Jag gissar vilt på busksångare.

Lasse_H
2/7/12, 8:33 PM
#6

Bra slutsatser så långt men det var inte busksångare. Några till får chansen att gissa innan svaret kommer.

Annons:
Lasse_H
2/8/12, 5:57 PM
#7

Det var en trastsångare.

Googla på "P2-fågeln" och leta er fram till Trastsångare så finns både läte och ett kort föredrag där. Visst låter den häftigt och ovanligt!?

Försökte klistra in länken här men det gick inte!?!?

jag2012
2/8/12, 6:35 PM
#8

Den låter som en stenkross. Är den ovanlig i dina hemtrakter? Här på Åland skulle den knappast samla så stora skaror fågelskådare. Den är nog ganska östlig, Minns att den sjöng i vassarna i Fredrikshamn när jag bodde i östra Finland.

jag2012
2/8/12, 6:48 PM
#9

Samtidigt som finalen i Champions league i fotboll spelas börjar vassångarna (acrocephalus) ladda upp för nattkonsert i alla vassjöar landet runt. Mitt tips är att åka ut direkt efter att Messi satt den sista struten och konfettin regnat klar över guldmedaljörerna. Då är det fortfarande lite ledljus. Ta dig till vassjön och stå och lyssna en stund. Försök urskija följande arter: sävsångare (sjunger rörligt), rörsångare (sjunger sävligt), kärrsångare (mycket härmljud) och möjligtvis trastsångare. Möjligen kan gräshoppssångaren som svirrar på som en syrsa eller en gräshoppa bidra till serenaden. Kanske även näktergalen är i gång i strandbjörkarna? En garanterat magisk upplevelse kan utlovas!

Lasse_H
2/8/12, 8:15 PM
#10

Ja, lite ovanlig är den i mina trakter kan man nog säga. Detta var ex nr 2 som rapporterats. Detta var 2009.  Ex nr 1 rapporterades 1998. Ytterligare ett ex rapporterades 2010. Ja, den är ju ganska vanlig i södra och östra Sverige.

Jag gjorde några egna inspelningar som i mitt tycke är lite livfullare än P2-fågelns, som jag tycker är lite tam. Kan man ladda upp en ljudfil hit? 

Rörsångare har vi många, men inte sävsångare el kärrsångare. Däremot hörde jag härmsångaren en gång förra året, men det är ju ingen vassångare. Men den lät också lite speciellt med gnisslingar o flöjttoner. Tack vare att jag lyckades spela in den kunde jag identifiera den.

jag2012
2/9/12, 7:46 PM
#11

Om det är möjligt att ladda ned ljudfiler hit kunde det vara kul att höra en trastsångare. Den låter bra mycket brutalare än de andra vassångarna.

Har inte så bra koll på hur vanlig den är på Åland heller, men i östra Finland hördes den nog ganska regelbundet.

Härmsångarens karakteristiska ljud som den då och då strör in i sången fick jag en gång beskrivet för mig, som ljudet när man kramar en gummianka. Efter det har jag känt igen den på det lätet.

Lasse_H
2/10/12, 12:41 AM
#12

Här kan man se och höra en trastsångare i 27 sek.

http://www.youtube.com/watch?v=ElURZ9HnRQE

Lasse_H
2/10/12, 1:20 AM
#13

Och detta är min trastsångare, dock bara en ljudfil.

http://www.youtube.com/watch?v=EKIueS2O3aY&feature=youtu.be

Hoppas detta faller inom ämnet. Fågelsång kan ju vara poetiskt på sitt sätt!? Glad

Annons:
jag2012
2/10/12, 7:26 PM
#14

Tack för det Lasse H. Det är just det långsamma tempot i sången och energin som påminner om en stenkross. Visst faller fågelsång i högsta grad in under poesi. Jag skulle nästan ha lust att fråga dem som läser den här tråden vilken fågel som de anser sjunger vackrast. Jag har funderat en hel del på det. Och min favorit blir nog koltrasten. Det är något speciellt med det vemod som finns i den sången. Att den också kan sjunga såväl på landet som i staden gör även sitt till. Jag stannar alltid upp extra för just koltrastens sång. En mild vårkväll i mars brukar det vara dags. Så här kommer en utmaning. Vilken svensk fågel sjunger vackrast. Motivera er gärna!

Upp till toppen
Annons: