Författaren Plinius den äldre var en av de äldsta ornitologiska gestalterna och skrev samlingsverket Naturalhistoria där var toinde band hette Om Fåglarna. Han var däremot inte ornitolog av dagens mening utan en samlare av redan skrivna och muntliga verk, mycket är hämtat från Aristoteles naturhistoriska encyklopedi. Resultatet blev att han skrev om fåglar han aldrig sätt och många utav de fåglar som nämns är idag mytiska djur, exempelvis Fågel Fenix.  Även om boken varit grunden till dagens namn på fåglarna är den liksom många andra historiska verk svår att tyda kring vilka fåglar det är författaren skriver om.

1675 publicerade John Ray och Fancis Willughby boken Ornithologia som idag anses vara starskottet för för studierna av fåglarna i Europa. Den utgjorde en revolutionerande betydelse kring vetenskapens taxonomi genom att organisera arterna efter deras fysiska karaktär.

De första ornitologer var personer med små gevär, snaror och nät. De skrev ner sina iaktagelser och ritade av fåglarna. En del av dem gjorde så för jaktens innehav, för att se vilka fåglar som var goda att äta osv. På 1700-talet började naturstudiet demokratiseras och nya sorts populärzologiska handböcker gavs ut i Europa.

Ornitologin som senare kom att kallas fågelskådning vända sig bort från de latisnka fågelkatalogerna där varje dun och fjäder skulle registreras. Vad som kallades den europeiska ornitologins guldålder, 1820 till 1850, var ornitologer som Johann Friedrich Naumann, Christian Ludwig Brehm och Friedrich Faber gestalter för denna nya typ av zoologer.

Under 1800-talet företogs zooloogiska expiditioner till stora delar av världen och mycket av fågelfaunan blev känd och beskriven. Också här började användadet av ordet ornitologi bli mer utbrett för vetenskapen om fåglarna.

**Sveriges Ornitologiska historia
**
Olof Rudbeck den äldre var pionjär inom ornitologin och höll de första föreläsningarna mellan 1727 till 1731, utifrån boken han själv har skrivit om Sveriges fåglar. Boken kallas Rudbecks fogelbok och påbörjades 1693 men publicerades aldrig på den tiden. Linnés inflytande var stort vid etableringen av den zoologiska vetenskapen 1700-talet och flera av hans lärjungar blev professorer eller liknande inom sveriges olika lärosäten. Men på 1800-talet fanns det en stor skepsis på universiteten kring naturalhistoria.

Sven Nilsson var den som kom att skapa den första fälthandboken över Skandinaviens fåglar på svenska . Han var samtida med Brehm, Naumann och Faber och bokverket Skandinaviens Fauna kom att innehålla två band om fåglar som fick undertiteln Foglarna. Dessa två delar, som kom ut i olika utgåvor fram till och med 1858 tillsammans med ett band med illustrationer av Magnus Körner, fyllde samma behov i Sverige som Brehms fälthandbok i Tyskland.

"Även nationalromantiska idéer fick vetenskapsmän och amatörer att ge sig ut i sina länder och regioner för att beskriva och ringa in nationens speciella natur. En ny form av turism med frilufsliv och sommarnöjen tog sin början. Konstnärer som Zorn, Liljefors och Carl Larsson och författare som Strindberg blev i Sverige en starkt bidragande faktor till denna nya längtan till naturen, och skärgården kom att bli ett populärt resmål för stadsbor. Många var det som under denna period på en amatörnivå började studera flora, fauna och därmed också fåglar.

Erik Rosenberg kom med sin livsgärning inom ornitologi under 1900-talet att bidra till intresset för fåglar. Hans bok "Fåglar i Sverige" skildrar på ett unikt sätt Sveriges fåglars utbredning, utseende, beteende och särdrag. Det sägs även att han ska ha myntat begreppet fågelskådning.

_Sveriges ornitologiska förening (SOF) bildades först vid slutet av andra världskriget som en sidogren till Naturskyddsföreningen. Club 300 grundades 1984 och var från början ämnad för skådare som sett mer än 300 olika arter i Sverige, men idag är detta inte ett kriterium för medlemskap."

Källa: Wikipedia
Skriven av NaimaG_