Vilda Fåglar

Flygoförmögna fåglar

2010-06-13 18:39 #0 av: NaimaG

Alla fåglar har vingar men inte alla kan flyga. Pingiviner är exempelvis anpassade för ett liv i havet och använder sina vingar att simma med. Ugglapapegojan i Nya Zeeland har förlorat sin flygförmåga eftersom den inte har några naturliga fiender där den lever. De mest karaktäristiska flygoförmögna fåglarna är ratiterna så som strutsar, emuer, kasuarer, nanduer och kivier.

Pingvinerna
De är så pass anpassade till vattenlivet att deras vingar fungerar som fenor. Deras fjäderdräkt är tjock och oljig för att de skall kunna klara sig i det iskalla vattnet. De är utmärkta simmare och använder sina vingar under ytan på samma sätt som flygförmögna fåglar gör i luften - de flyger i vatten.

I slutet av oktober drar pingvinderna söderut genom de iskalla antarktiska ödemarkerna för att föda ungar. Deras bon byggs på öppna klippslätter där de löper minst risk att översnöas eller översvämmas när sommarens töväder dyker upp. Vissa fåglar har en 100 km färd eller mer innan de når sin häckningsplats. När parbildningen är skapad bygger paret ett bo av sten som är så högt att äggen hålls ovanför vattennivån när isen smälter. När honan lagt sina två ägg låter hon sin partner ruva dem och går själv till havet för att söka föda. Är honan inte tillbaka inom tre veckor tvingas hanen söka föda själv och lämnar äggen till labbarna och stenarna till grannarna. När ungarna är två veckor beger de sig ut i havet medan föräldrarna stannar på land för att rugga.


Stora fåglar


Miljontals år sedan fanns det många arter utav ratiterna världen över, idag finns bara tio arter kvar utspridda i och mellan Afrika och Nya Zeeland. Dessa arter skiljer sig från andra fåglar. Deras fjäderdräkt har exempelvis inte den där lufttäta och släta yta som flygande fåglar har utan deras fjäderdräkt har duniga och håriga fjädrar. Deras benknotor är kraftiga likt och däggdjur och är anledningen till att en del kan bli så pass stora. Strutsen är den största bland dem. Innan strutsen var det Moafågeln som var störst med sina 3 meter, arten dog ut när människorna kom till öarna på Nya Zeeland.

struts.jpgStrutsen
Strutsen ser ganska rolig ut med sin nakna hals och duniga plymer samt sårbara ut när de vandrar omkring på Afrikas savanner. Strutsen kan dock komma upp i en springhastighet på 60 km/h på korta sträckor och kan sparkas med samma kraft som en mulåsna, därför faller de sällan offer för lejon eller andra rovdjur. Att en struts stoppar huvudet i sanden är bara en ren myt, en myt som uppstått genom hur strutsen flyttar runt sina ägg i boet.

Strutsens parningsperiod pågår i de trädlösa områdena vid Namibiaöknen i Afrika i väntan på decemberregnet som ger växtlighet åt den kommande generationen. Varje strutshöna lägger ägg var och varannan dag tills hon uppnått en hög med cirka 25 ägg, vart ägg cirka 15 cm långa och med en diameter på 12,5 cm. Honan ruvar äggen på dagen medan hanen tar över på natten. Efter sex veckor kläcks äggen och ger ifrån sig ljud, från det stadiet kommer föräldrarna att kunna skilja på ungarna genom deras läten. Ibland kan även föräldrarna hjälpa ungarna ut genom äggen men det är bara cirka hälften av äggen som kläcks. Kycklingarna kan även själva söka föda så som frön och växtdelar så snart de hart kläckts. De är dock sårbara för rovdjur så som rävar och sjakaler men vid nästa häckningsperiod är ungarna stora nog att försvara sig själva. En vuxen struts behöver inte heller vara rädd för rovdjur.


rhea.jpgNandun
Den lever på de stora grässlätterna i södra Brasilien och Argentina. Arten ser ut som en mindre struts men har däremot fjädrar på halsen och större vingar. Arten kan vid tillfällen även flyga mycket korta sträckor.

Bland nanduerna så uppvaktar hanen mellan två till tolv honor. Efter parning bygger hanen ett bo i vilket alla honorna lägger sina ägg. Hanen kan ruva cirka tio till sextio ägg på en och samma gång. Medan han ruvar äggen lämnar honorna hanen och parar sig med andra hanar. Under den tid som nandu hanen tar handom ungarna anfaller han alla som kommer i deras närhet vare sig det är en människa eller en annan nandu hona.

Australiska ratiter


I de täta skogarna på den tropiska delen av Australien med närliggande öar så som Nya Guinea lever tra arter som kallar kasuarer. De är lika stora som nanduer det vill säga cirka 1,5 meter höga men ser mer ut som långbenta kalkoner. En annan australisk ratit är emun. Arten är den näst största fågeln efter strutsen och kan springa nästan lika fort. Nya Zeelands ratit och deras nationalfågel är den hönsstora kiwin. Dess vingar är små och dolda under pälsliknande fjädrar. Arten är skygg och nattaktiv och lever i buskmarker samt skogar.

kasuer.jpgKasuarerna
Hos kasuarerna börjar deras häckningsperiod i maj/juni. Honan lägger tre till åtta stora blekt blågröna ägg och likt nanuderna tar honan inte hand om äggen eller ungarna utan lämnar det till hanen som ruvar i crika två veckor för att sedan också sköta ungarna i ytterligare nio månader medan honan vandrar vidare för att lägga ägg i andra hanars bon.

emu.jpgEmuerna
Emuerna skapar parbildning under december och januari och håller ihop i cirka fem månader. Parningsperioden börjar under maj och juni månad. Under parningsperioden förekommer även hormonförändringar bland hanarna bland annat så blir deras testiklar dubbelt så stora. Hanen förlorar sin aptit och bygger ett robust bo av bark, gräs, pinnar och löv. Parningen äger rum varje dag och varje eller varannan dag lägger honan ett utav de vanligtvis elva stycken ägg emellanåt även upp mot 20 stycken. Redan vid första äggläggningen påbörjar hanen ruva äggen och kan ruva dem cirka tio gånger om dagen, under denna period varken äter eller dricker hanen utan överlever enbart på kroppsfettet detta gör att han förlorar en tredjedel utav sin vikt. En del honor skyddar sitt bo tills ungarna har kläckts men vanligtvis lämnar honorna boet och äggen åt hanen för att hitta en ny häckningsplats. Ruvningen äger rum i cirka 56 dagar när hanen också slutar ruva straks innan äggen kläcks. Redan vid kläckning är ungarna redo att lämna boet men hanen stannar med de växande ungarna i sju månader för att lära dem finna föda.

Kiwi
Bland trädrötterna i skogen på Nya Zeeland syns något som liknar ett kaninhål, detta är i själva verket Kiwins bo. Kiwin lägger de största äggen utav alla fåglar i förhållande till sin egen kroppsvikt. Deras fortplantning börjar i juli och när äggen är lagda överlåtar honan hela ruvningen till hanen. Han ruvar sedan äggen i nio till tolv veckor. En vecka efter att äggen har kläckts följer kiwiungarna med sina föräldrar ut på jaktexpeditioner i skogen när mörkret har fallit. Till skillnad från många andra fåglar har även kiwi fåglarna ett utsökt luktsinne och kan nosa fram maskar, sniglar och insekter som befinner sig djupt nere i marken.

Referenser:

Läsvärt
Martin Walters & Jinny Johnson, Stora boken om vilda djur, S. 163-163
Anfang Förlag, Ett år i de vilda djurens rike, S. 165, 213 & 221

Sidor
http://sv.wikipedia.org/wiki/Nanduer
http://en.wikipedia.org/wiki/Rhea_(bird)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kasuarer
http://en.wikipedia.org/wiki/Cassowary
http://en.wikipedia.org/wiki/Emu

Anmäl
2010-06-13 19:06 #1 av: NaimaG

Kasuarerna gillar jag, just för deras vackra färger.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.